De Grönas partikongress hölls förra veckoslut 22.-23.5. i Åbo. Kongressen var väldigt lyckad - Till exempel höll jag ett tal och fick tillsammans med andra gröna unga och studerande från Åbo ungefär hälften av våra 40 förändringsförslag igenom i partiets politiska program! Åbo Underrättelser intervjuade mig före mötet.
Rakkaat vihreät ystävät,
on ihanaa nähdä teitä näin monta täällä kotikaupungissani Turussa. Tervetuloa vielä kerran omasta puolestani kaupunkiin, jonne, kuten muihinkin Suomen kaupunkeihin, toivon enemmän väkivaltaa. Kun sanon väkivaltaa, tarkoitan kansanvaltaa, eli demokratiaa.
Turussa puolitoista vuotta sitten vaadittiin kansanäänestystä keskustan parkkihallisuunnitelmista. Äänestystä vaati Vihreiden lisäksi n. 13 000 ihmistä eli lähes 9% turkulaisista äänioikeutetuista. Se on noin 35-kertainen määrä meihin puoluekokousedustajiin verrattuna. Kaupunginvaltuusto kuitenkin päätti, ettei kansanäänestystä järjestetä.
Suomessa yhteiskuntasopimus päättäjien ja kansalaisten välillä horjuu. Tutkimusten mukaan kansa ei luota poliitikkoihin, mutta myöskään poliitikot eivät halua lisätä kansanäänestyksiä, eivätkä näin ollen luota kansalaisiin, omiin työnantajiinsa. Molemminpuolinen luottamus on demokratian toiminnan edellytys. Siksi me tarvitsemme tukea edustukselliselle demokratialle, me tarvitsemme suoraa demokratiaa.
Ei riitä, että meillä on kuntalaissa pykälä kansalaisten mahdollisuudesta tehdä kansanäänestysaloite, jos päätös kansanäänestyksen järjestämisestä kuitenkin loppujen lopuksi riippuu kunnanvaltuustosta, ja jos äänestystuloskin on vain suuntaa-antava.
Perustuslain lisäys, jolla 50 000 kansalaista voi saada kansalaisaloitteen kautta lainmuutoksen eduskunnan käsittelyyn, on askel oikeaan suuntaan. Toivon kuitenkin, että esimerkiksi poliittiseen ohjelmaamme saadaan selkeä kirjaus siitä, että haluamme edistää suoraa demokratiaa edustuksellisen demokratian tukijana.
On turha valittaa siitä, etteivät ihmiset äänestä vaaleissa, jos heiltä viedään mahdollisuus äänestää silloin, kun he haluaisivat oma-aloitteisesti äänestää. Luotetaan itseemme, edustajimme valitsijoihin ja kansalaisiin. Vahvistetaan demokratiaa, keskustelua ja avoimmuutta suoralla demokratialla ja sitovilla kansanäänestyksillä.
Min insädare om kärnkraft publicerades 21.5. i Åbo Underrättelser på sidan 4. Bifogad både tidningstexten och den första versionen av texten.
Förslaget till nya kärnkraftverk är kortsiktigt, oansvarigt och ohållbart
Minister Pekkarinens förslag till två nya kärnkraftverk är ett stort misstag i den finska energipolitiken, om man alls ser på fakta. Beslutet förstör det arbete som har gjorts för förnybar energi och energieffektivitets utveckling. Beräkningarna visar att det inte finns behov för mera kärnkraft i Finland.
Olkiluoto 3 är det mest misslyckade projektet i Finlands historia. Det är redan nu tre år försenat, dess kostnader har stigit med hälften, arbetsplatserna har farit utomlands och man har stött hundratals säkerhetsproblem under byggandet. En ansvarig beslutsfattare skulle lära sig av misstaget och inte med tvång göra två till.
Problemen med kärnkraft är lika verkliga som förut. För kärnbränsle behövs uran, vars lösbrytning orsakar miljö- och hälsorisker. Radioaktivt avfall är så farligt att det måste isoleras från människor och natur för tusentals år. Man har inte kommit fram med ett tillräckligt säkert sätt att göra detta någonstans i världen, och vi vill troligen inte göra Finland till en soptipp för kärnavfall.
Genom att optimera energianvändningen och investera i inhemsk förnybar energi stärker vi den finländska energikunskapen. Att bromsa upp klimatförändringen kräver, att hela världens energiförsörjning byggs upp på ett nytt sätt före 2050. Detta innebär enorma marknader för de som säljer energieffektivitet och ny energiteknik – inte den “tillfälliga lösningen” från förra århundradet.
Lobbarna för kärnkraft vann nu den första delen av kärnkraftbrottningen, men det slutgiltiga beslutet ligger hos riksdagen. Gröna riksdagsledamöter kommer att rösta mot kärnkraft, eftersom även ett nytt kärnkraftverk är inte bara onödigt utan också skadligt. Nu om någonsin behövs det dock ett aktivt folkrörelse mot kärnkraft som överskrider partigränserna och påverkar också utanför partipolitiken.
Ett alternativ som baserar sig på förnybar energi och energieffektivitet är från Finlands synpunkt betydligt bättre än kärnkraft. Också majoriteten av folket är emot kärnkraft: två eller mera tillstånd för kärnkraftverk stöds av mindre än en femtedel av Finlands befolkning. Man skulle tro att också riksdagsledamöterna förstår att Finland måste fånga möjligheten med förnybar energi samt energieffektivitet och sluta blint lyssna på de unkna åsikterna av den föråldrade branschens målsmän.
Saara Ilvessalo
Åbonejdens svenska gröna rf
I dag firar vi internationella dagen mot homofobi. Finska SETA rf. har i dag “skolan” som tema och ska till exempel gå ut med infomation till personal som arbetar i skolor. SETA kräver att det skall vara nolltolerans i skolan vad gäller skällsord som homo, lesbo, och transu. Men varför används dessa ord på Åbo Akademis sitzer?
Jag var på fredagen sångledare på en sitz med studerande från Åbo, Helsingfors och Stockholm. När kvällen gått lite vidare och några snaps tagits började en av stockholmarna skämta över någonting harmlöst - I fall jag minns rätt var det tal om Finlands och Sveriges legendariska ishockeyspel som slutade 5-6. En studerande började då sjunga en sång, och snart sjöng hälften av sitzdeltagarna med: “Lars-Johan (namnet förändrat) är homosexuell, hej! Homosexuell, homosexuell!”
Den här var inte första gången jag hörde ramsan. Studerandena som sjöng med försökte med låten visa, att dom föraktar talaren; att dom fördömer honom och hans budskap. Alla sjungare skrattade ju, och programmet fortsatte vidare, men jag blev tänkande på denna mellanspel. På lågstadiet brukade man ju använda “homo” som skällsord, men det här var på Åbo Akademi! Tänk: Vuxna universitetsstuderande!
Beroende på forskningen kan man konstatera att ungefär 5-10 % av finska befolkningen hör till en sexuell minoritet. Det betyder att på sitzen fanns det ungefär tre till fem homo- eller bisexuella studenter. Fem människor, som hälften av sitzdeltagarna diskriminerade genom att skratta åt deras sexuella läggning. Det är fem för mycket.
Sådant får inte hända. Inte som dåligt skämt, inte på allvar, inte i skuggan. Inte överhuvudtaget. På sitz är det svårt att reagera allvarligt på problemet, men efteråt ska saken tas fram och diskuteras ordentligt igenom. Alla har rätt till sina känslor och sin sexuella läggning - Rätt att vara sig själva utan att någon skrattar på vad de är. Största problemet är troligen, att folk inte helt enkelt tänker efter. De fattar inte att de kan såra andra. De inser inte att homo- och bisexuella faktiskt finns i exakt samma omgivning som heterosexuella och att homosexuell och bisexuell inte bara är ord på SETAs reklam.
I wrote about students’ role in the society in the newspaper of Åbo Akademi University’s Student Union (Page 11). My editorial can also be found below.
Editorial
Bullen in English
Published 3.5.2010
Students or citizens?
As I’m writing this text, the first of May is still ahead. As you all probably already know, this is the ultimate number one student jubilee in Finland. We have picnics, serpentine, sparkling wine, choirs and other odd traditions, such as washing statues and gathering us together in order to put the student hats on. While reading this, you have already had the chance to experience the May Day, or wappen, vappen, valborg, första maj and vappu – A dear child has many names.
Also the general public knows that students love messing around during the student parties. Sometimes it’s a pity that we are considered as “those extra people who only party and spend our taxes” – as some kind of a remainder. Okay, I know most of you love festivals and celebrations (I can’t deny that either), but seriously: That’s not everything. We have needs from the society that cannot be satisfied by partying.
In Turku/Åbo, the students are trying to affect the city and its decision-makers through, for instance, a group with representatives from all of the universities in our city. We meet the politicians, discuss subjects that matter for the students, write statements and list the students’ demands before elections. I would also like to see the student associations speak out as often as it takes. We are not only students, but also members of the society. This is something the non-students tend to forget at times.
I’ll give you an example. Recently, we have been following the debate on free education. In Finland we don’t, in general, pay tuition fees. Now, the different working groups under our ministries have created different payment models, although every political party seems to be for free education, at least cursorily. The working groups want us to graduate as hastily as possible and start working our asses off so that we could start (forgive me the distasteful expression) paying back for the society.
What the working groups don’t seem to understand is that students have other interests than studying, too. Many of us are already working during the studying time, active in student unions and organizations, engaged in hobbies or collecting valuable experiences in some other way. These interests also benefit the society, even if it may take a bit longer to see it. The studying time is a valuable period when you have the opportunity to grow as a person and get ready for the work – Not a race. By rushing through the studies, we only get stressed and not-well-being workers. Besides, everyone must be given the opportunity to study regardless of their economic background. We have this thing called equality.
We are not merely people who sit at the libraries and read, and that’s why we at times also have to remind these working groups and the others that we won’t accept this kind of treatment. Being a student includes studying, working, hobbies, parties, taking action, affecting the things that matter and, of course, a good time. I really hope you have experienced all this also during this spring!
Saara Ilvessalo
II vice chairperson
Student Union Parliament
Turun vihreät nuoret ry:n ja Turun opiskelevat vihreät ry:n vastine Heikki Arikan mielipidekirjoitukseen nuorisojärjestöjen avustuksista julkaistiin tänään Turun Sanomissa. Alkuperäinen, lyhentämätön kirjoitus alla.
Heikki Arikka kirjoitti Turun Sanomissa 17.4. poliittisten nuorisojärjestöjen opetusministeriöltä saamista avustuksista. Arikka viittaa tekstissään Yleisradion uutiseen 24.3., jossa kerrotaan suurten puolueiden poliittisten nuorisojärjestöjen suurista avustuksia toimintaan nähden ja Vihreiden nuorten ja opiskelijoiden liiton (ViNO) pienistä avustuksista. Arikka katsoo väitteiden olevan virheellisiä.
VINOn avustusten pienuutta Arikka perustelee opetusministeriön avustuskelpoisuusehdoilla. Jos kuitenkin annetaan vain jäsenmäärän ja toiminnan ratkaista avustuksen suuruus, vahvistetaan ainoastaan historiallisia rakenteita ja päädytään itseään toistavaan sekä epäoikeudenmukaiseen vanhan vallan pönkityskierteeseen.
Onkin syytä kritisoida ministeriön rahanjakoperusteita, ei pitäytyä orjallisesti vanhoissa tavoissa. Poliittisten nuorisojärjestöjen avustusten jaossa tulisi nimenomaan ottaa huomioon parlamentaariset perusteet, sillä puolueiden nuorisojärjestöjen toiminta on poliittista toimintaa. Rahoituksen on oltava selkeää ja läpinäkyvää, ja parlamentaariset jakoperusteet kohtelisivat järjestöjä tasapuolisesti.
Poliittisten nuorisojärjestöjen avustuksia jaettaessa tulisi siis katsoa puolueiden nykyistä kannatusta, kuten tehdään myös puolueiden naisjärjestöjen avustustenjaossa. Harkinnanvarainen avustustenjako on altista muille vaikutteille, kuten mielipiteille ja vallassa olevien puolueiden väärinkäytölle.
Lisäksi nykyinen avustustenjakojärjestelmä suosii vanhoja järjestöjä, ja uusien on hankala kehittyä ja kasvaa. Rahan määrä vaikuttaa luonnollisesti toiminnan määrään, ja esimerkiksi ViNOn toiminta on hyvinkin aktiivista järjestön saamaan avustukseen verrattuna. Valtion ja kuntien on avustettava nuorisojärjestöjä tasapuolisesti ja selkein perustein.
On myös hyvä kyseenalaistaa tilanne, jossa poliittisten nuorisojärjestöjen edustajat käytännössä jakavat rahaa itselleen opetusministeriön toimikunnassa ja kunnissa. Avustusten jaossa ei saa jämähtää ”näin on ennenkin tehty” -perusteisiin tai mielivaltaan, vaan kriteerit tulee saada läpinäkyviksi ja todelliseen toimintaan sekä kannatukseen perustuviksi.
Saara Ilvessalo
Turun vihreät nuoret ry.
Puheenjohtaja
Aleksi Laine
Turun opiskelevat vihreät ry.
Puheenjohtaja
Glad första maj! Här är mitt tal på “Den Äkta Gröna Vappen” 1.5.2010 vid Apoteksmuseet i Åbo:
“Kära gröna vänner,
kära övriga vänner som inte ännu förstått att ni är gröna
Jag inleder mitt tal med en taktisk åsnebrygga. Ni har säkert alla märkt att det brukar krypa alla slags människor fram särskilt vid första maj och när sommaren är på kommande. Det finns halarfolk, människor som jag snällt brukar kalla ”dekisromantiker” och arbetare med serpentin i alla regnbågens färger runt huvudet. Förra vecka såg jag en man med en griskostym på. En faktiskt färggrann blandning av människor.
Jag tänkte således prata lite om mångfald. Det är en term som dyker ofta upp i diverse gröna diskussioner och som allmänheten också hemskt gärna använder. Termen ‘mångfald’ har dock så många innehåll och kontexter att termens egentliga betydelse lätt suddas ut. Det är ganska tröttsamt att bara prata om hur olikheten är en rikedom och inte bemöda sig att tänka lite längre.
Jag ska ta några praktiska och aktuella exempel på hur mångfald kan se ut i diverse kontexter. Inspirerad av den strålande kärnkraftsmatematiken av våra kolleger från Samlingspartiet tänker jag också använda tre fingrar och prata om tre teman: Kulturens mångfald, naturens mångfald och människornas mångfald.
Kulturell mångfald
Åbo 2011. Uttrycket irriterar redan många, andra försöker hålla sig positiva. Jag har blivit smått positiv efter att ha sett några fantasifulla exempel på kulturprojekt som Europas nästa kulturhuvudstad Åbo och stiftelsen ”Åbo 2011” har kommit på. Jag tror dock att det som irriterar många är brist på den kulturella mångfalden.
Stiftelsen ”Åbo 2011” påstår att det sammanlagt anordnas cirka 150 program och projekt i anslutning till kulturhuvudstadsåret, och att de enskilda evenemangen är även många fler. Programmet för Åbo 2011 lär bli en inspirerande och mångsidig helhet som inkluderar många kulturområden och uppmuntrar till kulturell samarbete mellan olika sektorer. Jag hoppas verkligen att vi får se kulturella innovationer som medför originell kulturell mångfald.
Nästa år borde Åbo verkligen vara fullt av kultur i ordets vida bemärkelse – Kontinuerligt skapande, tänkande, njutande, lärande och gränsöverskridande. Huvudmålen för Åbo 2011 är internationalitet, kreativ ekonomi och välfärd. Det som jag är orolig över är, att man försöker skapa den kulturella mångfalden uppifrån och sedan ge den som en paket åt invånarna och kulturturisterna.
Så här lyckas man inte med att förbättra människornas attityder, eftersom det är människornas olika personligheter som skapar kulturell mångfald. Mångfalden vällar från artisternas frihet att skapa konst, från möjligheter att uttrycka sig själv samt från den utrymme och de möjligheter som människorna får. Kultur innebär också autonoma kulturcenter, graffiti, modern dans, punk och minimalism, inte bara dragspelbrotting, opera och teater.
Konst, litteratur och annat kultur är värda att investera i, särskilt under dåliga tider. Olika språk och världskulturer medför ett värdefullt tillägg till kulturens mångfald och förstärker samhällets mångfald. Kultur agerar dessutom som variation till den kommersiella vardagen och öppnar nya möjligheter att förstå och förverkliga sig själva.
Dessutom kräver kontinuerlig kulturell mångfald att Åbo fortsätter med kulturen också efter 2011. Man måste reservera pengar för kulturen också 2012, 2013 och framåt – Det hjälper dessutom stadens ekonomiska ställning om vi får inkomster från den ökade kulturkonsumeringen också i framtiden.
Det sorgligaste exemplet med kulturhuvudstadsprojekten – åtminstone om man frågar mig – är Europas kulturella centrum år 2011. Vi skulle kunna orda mångsidig kultur på ett fint och renoverat salutorg, men nästa år kommer vi att i stället ha ett salutog med gråa byggnader och smutsig yta. Om en del partier inte hade varit så envisa gällande den idiotiska torgparkeringsplanen skulle vi redan för länge sedan ha haft möjlighet att renovera torget.
Naturens mångfald
Från kultur över till natur. De Gröna Unga och Studerandenas förbund gör i år kampanj för naturskydd och biologisk mångfald. Finland har tillsammans med andra EU-länder lovat att stoppa förminskningen av biologisk mångfald senast år 2010. 2010 är i år, och man har inte lyckats med detta syfte. Beslutsfattare skall genast uppmanas till vidare åtgärder.
Ungefär en tionde av de finska organismarterna är utrotningshotade. Av våra hotade arter lever över en tredjedel i våra skogar och en av de största enskilda faktorerna som orsakar utrotningshot är skogsanvändning. Om situationen inte förbättras, är det meningslöst att tala om Finland som ett land med hållbar miljöpolitik.
Det är viktigt att förstå värdet av naturens mångfald. Det betyder inte bara kryp som lever i ruttna träd, och vars förekomst intresserar endast forskarna – som också oftast är de enda som är medvetna om krypens förekomst. En mångsidig och frisk natur är, förutom ett egenvärde, också en förutsättning för människornas sociala och ekonomiska välfärd. Om vi verkligen vill bevara en underbar natur för de kommande generationerna och bedriva ordentligt hållbar miljöpolitik måste vi agera nu – och effektivt.
Hur kan man sen bevara mångfalden? Vi behöver en representativ nätverk som omfattar vida och sammanhängande skogskyddsområden. Det skulle vara en källa av nationell stolthet och väcka intresse också utomlands. Förfaringssätt i skogsavverkning måste mjukas upp, särskilt i närheten av skyddade områden. Skogsägarna måste få bättre möjligheter att skydda sina skog.
Vi måste skapa en restaureringsprogram för kärr och mosse. Det är också äntligen dags att främja skyddandet av Östersjön effektivt tillsammans med de andra staterna omkring det mest förorenade havet i världen. Vi måste minska på utsläppsbelastningen från frakt, jordbruk och tätorter. Åtgärder som belastar natur och mångfald bör beaktas i produktpriser, lagstiftning och markanvändning.
Bassängprojekt, såsom Vuotos och Kollaja, förstör livsmiljön av utrotningshotade arter och ska också därför inte verkställas. Inte heller får produktionen av biobränslen ske på naturvårdens och den biologiska mångfaldens bekostnad.
Människornas mångfald
Mångfald handlar också om människor – och inte bara dom som jag redan nämnde i början. På det sistone har sannfinländarna, socialdemokraterna och nyss också samlingspartisterna kommenterat invandrare med en oroväckande nyans. Man försöker fiska röster med populistiska kommentarer där man hänvisar till att det skulle finnas en viss livsstil dit man kan stoppa alla finländare men inte nyfinländare.
Lågkonjunkturen förstärkar attityder mot invandringn, vilket man även kan se från diskussionerna under de senaste åren. Gröna röstare har positivare attityder mot invandrare än många andra referensgrupper. Vi anser att humanitär invandring är värt att investera i och att Finland borde vara ett attraktivt land åt utländska arbetare av alla slag.
Kommentarer om ”landets vana”, där invandringen diskuteras bara genom att tala om missbruk, vänder uppmärksamheten bort från de verkliga problemen. Våra kommuner har inte tillräckligt med resurser för att ordna språkundervisning, något som sker också då invandrarna själv vill lära sig språket. Inte heller stöder bostadspolitiken integration av nyfinländare. Det finns ett mycket brett spektrum av livsstilar i Finland. Det är ganska trögt att prata om huruvida invandring är bra eller inte, när fokusen bör vara i att hitta lösningar till verkliga problem. Vi måste satsa på integrering, stöd, utbildning, boende och attityder.
Att konstatera att det finns brister och problem med vår integreringspolitik är klokt. Att kritisera vår system och våra sätt att ta emot invandrare är OK. Att kritisera människor som folkgrupp är rasism. Och rasister är nånting som jag inte tål. Den smygande vardagsrasismen måste stoppas från att sprida sig i vår omgivning. Rasismen får inte kläs ut till kritiska kommentarer – Dom är två totalt skilda saker.
Jag tror på ett internationellt, mångsidigt och tolerant Finland. Det är idiotiskt att påstå att det finns någon slags landets vana, som skulle omfatta alla som antingen har fötts här eller som tillräckligt vänjt sig vid vårt land och utesluta andra. Jag personligen känner verkligen större samhörighet med den ryska miljöaktivisten än den finska pälsfarmaren.
Grönt och mångfaldigt Finland är ett ställe, där man kan leva oavsett, och helst med, sitt etniska, politiska samt religiösa bakgrund, sin sexuella identitet, sina kulturella vanor, sin personliga identitet och sina åsikter. Det är ett Finland, dit man kan flytta lagligt från andra länder, där man blir vänligt mottagen, där man får hjälp med integrationen och där man kan dela sin egen kultur samt sina vanor.
Mångfald handlar om jämlikhet, frihet och humanitet. Vi ska se den som ett egenvärde, men också som en förutsättning för andra värden som vi anser viktiga och värda att kämpa för. Jag önskar er alla en mångfaldig vår och en erfarenhetsrik första maj!”