(Publicerad i ÅU 31.1.2019)
Planläggningen och markanvändningen är ett område av politiken där delaktigheten är relativt starkt lagstadgad. Under tiden jag varit ordförande för först byggnämnden och nu stadsmiljönämnden har jag suttit på många plankvällar och andra delaktighetstillfällen med åbobor. Största delen har varit givande.
Planläggning är också något som nästan alltid väcker starka känslor. Jag har tyvärr också deltagit i evenemang där människor beter sig osakligt och initiativtagarna i projektet inte ger bra svar på frågorna. Slutresultaten är inget vidare. Alla blir sura och sakerna framskriden inte.
För ett tag sedan bjöd en granne in mig för att diskutera ett planläggningsprojekt. Det officiella delaktighetstillfället hade inte gått så bra, fick jag höra. Då jag kom på plats var hälften av grannskapet där. Grannarna hade själv planerat, organiserat och lett allt. Man började med att säga att nu ska vi vara konstruktiva. Vi diskuterade i lugn och ro och jag fick känslan att vi kom till ett resultat som alla var ungefär nöjda med.
Delaktighet kräver kunnande
Problemet med delaktigheten är att det inte räcker att enbart göra det formella som lagen säger. Man måste på riktigt vilja höra, lyssna och fatta besluten tillsammans – ge en äkta chans för folk att påverka. Timingen måste vara rätt. Man måste också ha kunnande i delaktigheten.
För tillfället har Åbo stad inga delaktighetsplanerare. Helsingfors stad har tre. Det leder till att delaktigheten är ordentligt planerat samt genomfört, sker i ett tillräckligt tidigt skede är en väsentlig del av beslutsfattandet. Och det behövs faktiskt.
Forskningarna och erfarenheterna i vardagen visar nämligen att människornas förtroende för politikerna är relativt svagt. Mindre än en av tio medborgare tror på vad beslutsfattarna säger. Ändå skulle folk vilja aktivt påverka den omedelbara närmiljön, tjänsterna och vardagslivet.
Nya metoder att inflyta behövs
Enbart partipolitiken och personvalsystemet är därför inte längre tillräckligt: Vi måste utveckla nya metoder för inflytande. Vi behöver öppet beslutsfattande, nya idéer och införande av de bästa idéerna samt direktare demokrati. Man måste kunna lätt påverka i alla faser av beslutsfattandet.
Genom delaktigheten kan all invånarnas kunnande utnyttjas. Redan i planeringsskedet behövs det flexibla kanaler för initiativ, respons och delaktighet. Informeringen om frågor som är under utarbetande spelar en viktig roll. Delaktighetsmöjligheterna och diskussionerna bland annat om föredragningarna på internet skulle vara enkla sätt att delta.
Vi kan bygga ny deltagande demokrati exempelvis med deltagande budgetering, stadsdelsnämnder eller tjänstpaneler samt med hjälp av elektroniskt hörande. För specialgrupper, såsom unga, måste vi ha egna kanaler för inflytande. Medel för deltagande och diskuterande demokrati skulle vara till exempel invånarejurys och konsensuskonferensser.
Människorna tjänar också reell makt och möjligheter att fatta beslut. Demokrati behövs även mellan valen. Man måste öka på användandet av folkomröstningar: det vore bäst om resultaten skulle behandlas som bindande.
När de faktiska besluten har fattats måste invånarna även kunna delta i bedömningen av besluten. Samhället måste aktivt informera om sina beslut. Nämnd- och utskottsmöten borde vara öppnare för invånarna. På så sätt kan invånarna följa på beslutsfattande som gäller dem och agerandet av deras ledamöter.
Öppenhet och tillit
Genom en atmosfär av öppenhet bygger man bättre demokrati. Ett brett utbud av tillämpningar av demokrati garanterar bättre beslut av högre kvalitet, och på det sättet godkänner även invånarna besluten bättre. Mer deltagande demokrati och öppenhet leder även till bättre livsmiljö, bättre tjänster och bättre ekonomi.
Vi beslutsfattare måste lita på invånarna och orka förklara bakgrunderna till sakerna. På samma sätt måste invånarna kunna föreställa sig i beslutsfattarens ställning och komma ihåg att vi nog är helt vanliga människor vi också. Därtill behövs det helt enkelt kunnande i delaktighet, deltagande och demokrati. En proffsig facilitator får ut det bästa av människorna.
Då man kan stiga in i den andras stövlar och vända på synvinkeln blir delaktigheten givande för alla. När man får ta del i besluten som berör en själv blir man enligt forskningarna lyckligare. Som bonus får man bättre beslut.
Saara Ilvessalo
De Gröna, fullmäktigeledamot i Åbo
